En ny studie från MIT, publicerad i juni 2025, undersöker hur hjärnan påverkas när människor använder språkmodeller som ChatGPT för att skriva texter. Resultaten är tydliga: när människor förlitar sig på AI minskar aktiviteten i flera centrala delar av hjärnan – de som är kopplade till fokus, arbetsminne och språkbearbetning.

Det här väcker inte bara tekniska och pedagogiska frågor. Det väcker också något mer fundamentalt: Om hjärnan får allt mindre träning – vad händer då med vår förmåga att tänka, minnas och föreställa oss? Blir vi mindre smarta? Tappar vi vår fantasi?

Minskad hjärnaktivitet – ett tidigt varningstecken?

I studien från MIT mättes hjärnaktivitet med EEG under skrivuppgifter. De som använde AI visade systematiskt lägre neural koppling jämfört med de som skrev utan hjälpmedel. Effekten blev särskilt tydlig när deltagare som börjat med AI sedan skulle skriva själva – deras hjärna visade då fortsatt låg aktivitet, vilket tyder på att den inte “återaktiverades” fullt ut.

Det här har lett till att forskarna använder begreppet “cognitive debt” – kognitiv skuld. Precis som fysisk träning behövs för att muskler ska hållas starka, krävs kognitiv träning för att bibehålla mentala förmågor. AI kan med andra ord vara bekvämt – men om det ersätter tänkandet istället för att stötta det, finns risk att vi faktiskt blir kognitivt svagare.

Vad händer med fantasin?

Fantasi är inte något som bara “finns”. Den tränas, precis som språk och logik. Om AI får generera fler idéer, formulera fler texter och ge fler svar – samtidigt som människor tar en mer passiv roll – finns det en risk att den kreativa förmågan försvagas.

Det är dock inte säkert att fantasin försvinner. Den kan snarare omformas. Frågan blir då: Om vi inte längre tränar vår förmåga att tänka originellt, skapa från grunden eller associera fritt – kommer vi fortfarande att ha verktygen att utmana AI:n, eller nöjer vi oss med dess förslag?

Kommer AI ta över – eller stoppas – av människans förändring?

Det finns två möjliga riktningar i detta:

1. AI tar över för att vi avsäger oss tänkandet:
Om mänsklig kreativitet och kognitiv kapacitet försvagas i takt med att AI används allt mer, kan vi bli beroende av maskinernas kreativitet. Inte för att AI är bättre – utan för att vi själva blivit sämre. Det kan skapa en självförstärkande cykel.

2. AI:s utveckling bromsas av människans begränsningar:
Alternativt kan vår avtagande förmåga att tänka kritiskt och fantasifullt innebära att vi inte längre kan styra AI på meningsfulla sätt. I så fall blir det mänsklig fantasi – inte teknik – som sätter gränsen för hur långt AI kan gå.

Vilken av dessa vägar som blir verklighet beror på hur vi agerar idag.

Låt människan börja

MIT:s studie ger inte anledning till panik, men till eftertanke. AI kan vara ett kraftfullt verktyg – särskilt när det används efter det egna tänkandet, inte i stället för det. För att AI ska stärka snarare än ersätta det mänskliga tänkandet, krävs att den kreativa och kognitiva träningen hålls vid liv. Det är inte AI:n som hotar vår fantasi – det är vår egen ovilja att använda den.

Det mänskliga tänkandet har alltid varit förutsättningen för teknisk utveckling. Det gäller fortfarande. I en AI-driven framtid kan vår förmåga att tänka originellt, kritiskt och fantasifullt bli den mest värdefulla resursen vi har – och det som avgör om vi styr tekniken, eller låter den styra oss.